Hästochponnyryttare

detta skrev jag på min gammla blogg.

---

Man kan ju inte alltid rida runt med ett leende på läpparna och säga att är okej fast det inte är det. Man måste våga säga som det är! Om man har en egen häst och man försöker och försöker men det är ändå hästen som bestämmer och vissa pass kanske går jätte bra men dagen efter så skenar hästen iväg 4 gånger under ridpasset. Man måste ju då kolla om hästen kanske har ont eller om en muskel är stel. Om det inte är något av det så får man försöka hjälpa hästen på bästa sätt ändå.

Man får försöka få den att lita på en. Man kan inte tro att det tar 1 vecka innan den börjar lite på en, det kan ta flera månader eller till och med år. Jag vet många som är rädda för sina hästar och att hästarna inte riktgit gör som ryttaren vill och att hästen bestämmer allt. Det ska inte behöva vara så.
 


Om man försökt och försökt men inget händer, då får man kanske ta det ledsna bestlutet att sälja hästen eller skicka hem den igen. Man kan inte alltid täcka på hästen bästa, man själv måste må bra också. Man kan helt enkelt inte säga att allt är bra utan man måste försöka säga som det är.

Jag kanske inte har rätt, jag kanske har helt fel. Men kom ihåg det är mitt tänkade och jag bara tror det här.

Alla kan inte rida runt barbacka på långa tyglar, vissa kan inte äns rida ute för att hästen skenar iväg eller blir rädd. Det ska inte behöva vara så, tycker inte jag. Vissa kan åka och tävla MSVA utan problem och hästen går jätte bra precis hela tiden. Medans andra måste jobba på något varje dag, vara rädda att det ska hända något. Det kan inte vara så kul att åka till stallet rida sin egna häst och sen vara rädd när man rider.





Jag önskar att jag kunde hjälpa folk med deras hästar och dom själva. Så att dom slapp vara rädda hela tiden♥